Barnen har fått ny säng nu. Det var väl startskottet. Nu vill jag måla, tvätta, bygga, fixa. 

Gjort golv och lagt på balkongen. Även snickrat ihop en egen bänk att ha där ute. Fan vad bra jag är emellanåt. Haha. 

Nästa steg är fönstrena hemma. Fan så skitiga dom är. 

Men jag vill måla dom också. Alltså ramen runt fönstret. Idag är de mörkbruna typ. Träfärgade liksom. 

Jag vill måla vitt. Så fräscht och fint det skulle bli.

Jag vill!

Det enda som egentligen stoppar mig nu är att jag inte är miljonär! 

Grymt jävla obehagligt måste jag erkänna. 

Det är för nära. 

Klockan var typ tio i nio när Thommy ringer och frågar vart jag är. På jobbet såklart. Varit och fikat hos Jessica innan. 

Om jag inte fikat hade jag cyklat hemifrån tio i nio. 

Tio i nio var det skottlossning. Sjukt egentligen. Tänk om jag hade cyklat hemifrån då? Hade jag hamnat mitt i allt? Eller precis hunnit förbi? Eller mött den person Thommy sett från balkongen springa från platsen?

Obehagligt är ordet. Sjukt. 

Tänk om det varit barn ute?! Eller någon annan för den delen. Eller att ett skott gått in i en lägenhet? Vad hade hänt då?! 

Nej usch.

Ge varandra en extra kram idag. Det behövs. 

Vilket oftast är ganska skönt. Men inatt går att diskutera. 

Mitt knä jublar då det får vila. 

Var ute och sprang i söndags och Vera lyckades dra till rejält så hamnade galet. Gått som ett mongo i två dagar nu. Gör så jävla ont. Hoppas det går över snart. Vill springa mer. 

Kommer upp i en mil nu utan problem. Ska börja köra lite intervall och backträning. Blir intressant om jag fixar det. Bara att hålla tummarna. 

På onsdag börjar vi fixa hemma. Eller rättare sagt jag. Barnens rum är prio ett. Ny säng. Ny vägg. Nya gardiner. Nytt nytt nytt. Sen tänkte jag ta mig an balkongen i köket. För att sen fixa gardiner där och även lister runt fönstrena. Detta ska jag väl hinna på nio dagar?

Idag vaknade jag med ny energi. Solen sken rakt in i sovrummet och barnen vaknade på helt rätt sida. 

Hunnit med en fika hos mormor och morfar. Och en lång promenad med barnen. Hann besöka tre olika lekparker.

Denna ledighet har varit efterlängtad. Åh så skönt. 

Få ny energi så man orkar på nytt sen på måndag :). 

Även om man förstår och faktiskt tycker att den personen tycker fel. Kanske rätt för stunden men annars fel. 

Inatt fick jag mig en rejäl omgång som fick mig att börja tvivla på mig själv. Ordentligt. Jag kan faktiskt säga att jag älskar mitt jobb. Även om det kan vara massor med bajs vissa dagar. Eller otrevliga patienter. Eller snurriga patienter. Jag älskar det även om det ringer hela tiden så jag inte får sitta på tio timmar. Eller när det inte ringer alls. 

Det svänger och är olika från natt till natt. Det är väl därför jag diggar mitt jobb. 

Mina arbetskollegor är klockrena. Iaf de flesta. De som inte är det står man ut med och det är inte så man undviker dom. Man klickar bara inte hela vägen. Olika form av uppväxt. 

Men att såra en jobbarkompis. Som man jobbar nära inpå. Tio timmar i sträck. Och vi är ändå ett lag. Vi är samma personer som ses varje natt. Så anser jag att man försöker lösa problem och olikheter på ett bra sätt. 

Var inte elak. Få inte någon att tvivla på sig själv och kasta inte skit i ansiktet. 

Jag fick en käftsmäll. En redig jävel. Och den smällen gjorde att jag nu tvivlar. 

Gör jag ett bra jobb? Lider patienterna när jag är där? Står mina kollegor bara ut med mig för att de måste? Gör jag fel? 

Fy fan för denna person. En ynka person kan verkligen förstöra hur mycket som helst genom att öppna munnen och kräka ur sig en flera meningar men det är en som fastnar. 

Usch. Jag vill inte gå till jobbet längre.....