Verkar som mitt förra inlägg blev blankt. Tomt. Av någon konstig anledning.

Men skit detsamma. Var väl inget å läsa ändå ;)
Ikväll ska vi till mor och far på påskmiddag. Jag och Thommy är förkylda och jävliga. Men det går ändå.
Plockade fram kläder till Freja och Loke och i samma veva tittade jag efter vad jag skulle ha på mig.
Minst en gång i månaden känner jag mig obekväm i precis allt jag sätter på mig. Fan vad jag hatar det. Vill bara sätta mig ner och gråta en skvätt. Men hur skulle det se ut?
Hur ska man komma förbi det och tycka om sig själv och sin kropp?
Det är inte precis att kroppen slimmar till sig över en natt. Och det sker absolut inte om man inte gör något åt det själv.
Jag har ingen som helst motivation att börja träna samtidigt som jag längtar efter att börja träna. Springa framförallt. Saknar det.

Jag har tänkt på en sak ikväll.
Genus. Samma lika. Allt därtill.
Vi är inte där än. Om flickor vill ha pojkiga kläder på sig är det okej. En tröja med blixten mcqueen till exempel. Då är lilltjejen helt plötsligt cool.
Men om en pojk vill ha hello Kitty börjar man fundera på vad som hände där.
Jag kommer aldrig neka mina barn kläder med tryck eller färg som dom vill ha. Om det inte är så att jag inte har råd då. Men behöver dom en tröja och väljer "fel" så får dom ha så. I dont give a shit.
Jag läser vissa bloggar där det är feminism och genus tänk rakt igenom. Och där barnens kläder ska gå i färger. Inte svart eller vitt. Och på nått vis så blir det fel för mig. Flickorna ser ut som "vanligt" samtidigt som pojkarna får stå ut med mer "flickigt".
Världen är skadad samtidigt som vi inte riktigt är där ännu.
Få inte barnen att tappa sin identitet för att du själv vill tänka "rätt"
Gå efter magkänslan. Den har rätt. Nästan jämt. Förutom när du är hungrig eller skitnödig!

Jag tänkte på det där med att jämföra.
Tror inte jag jämför min ekonomi med någon annan. Däremot är jag alltid rysligt nyfiken vad alla andra tjänar. Jag vill inte tjäna minst. Men i vissa fall gör jag det. Men det behöver inte betyda att jag har minst pengar över efter alla räkningar är betalda. Det beror på vilket leverne man har.

Jag kan jämföra bakning. Jag älskar och baka. Men mina bullar blir tamigfan aldrig lika fina som andras bullar.
Men dom kanske smakar lika gott?

Mina barns utveckling jämför jag. Men det finns nog ingen som inte jämför. Mitt barn är bättre på det här jämfört med ditt barn. Och ditt barn är bättre på det där. Men ens egna barn är alltid bäst. Glöm inte det.

Jag kan vara en riktig bitterfitta emellanåt och undra hur alla orkar. Hur alla får ihop vardagen med allt den innehåller. Som ekonomi, trotsiga barn, sömnlösa nätter, få mat på bordet, tvätten som hopar sig, bada barnen, natta, natta sig själv i tid, ha ett liv och allt där till. Men för att orka så sätter man ett leende på läpparna och bakar chokladbollar!
För det tänker jag göra!

Att döma någon efter utseende eller jämföra sig med andra är något man gör. Vissa ofta andra sällan. Men det sker.
Jag själv vet att jag gör det minst en gång om dagen. Eller nja. Jag vet inte. Jag studerar folk. Tittar gärna lite längre än vad som egentligen är tillåtet. Stirra gör jag inte. Men tittar i smyg. Funderar vad personen har för liv.
Vissa syns det på, tycker man iaf och då dömer man personen.
Där kommer hon med svart smink, kängor, trasiga jeans, svart smink och går sådär hafsigt. Hon måste måste vara värsta emo, lyssna på konstig musik och ha självmordstankar. Men se där! Så behöver det inte alls vara. Hon kanske bara tycker om att klä sig så!

Jag försöker att inte döma folk längre. Vi alla är så olika men ändå så sabla lika. Jag har haft fel om många. Personer som sett ut på ett visst sett, som jag kanske stört mig på. Några gånger senare har man pratat med personen och den är inte alls som man trott.

Jämföra sig gör man också. Jämför kroppar, liv, ekonomi och allt som går att jämföra.

Men från och med nu. Sluta med det. Lev ditt egna liv. För du blir tamigfan inte lyckligare att jämföra och döma. Du mår bara sämre. Skit i andra och sköt dig själv. För det tänker jag göra.

Detta med å blogga. Den glöms liksom bort i allt kaos.
När man finner ett lugn på ett plan varför kan det inte infinna sig lugn på alla andra plan också?
Jag älskar att vara hemma. Kunna pyssla, städa, tvätta, ta hand om och leka med loke, umgås med Freja och Thommy, ta promenader med Vera. Då har jag mitt lugn.
Sen att jag är inne och jobbar emellanåt är för jag tycker om mitt jobb men framförallt för det ekonomiska planet. Vi skulle inte gå runt om jag inte hoppade in ibland. Samtidigt som jag försöker spara ihop dagar så jag har till senare.

Jag längtar efter att jag kan åka till affären, storhandla utan att behöva räkna och hålla koll på vad jag handlat. Lyxa till det med en dyr köttbit eller bara en dyrare jävla falukorv. Men vi är inte där ännu. Och fan så drygt det är.

Att kunna unna sig en semester på sommaren. Jag pratar inte om tre veckor utomlands för det är inte intressant.
Men en vecka någonstans i Sverige, Leksand kanske? Eller varför inte uppåt i landet? Eller ner till skåneland.
Som sagt. Vi kommer dit!