Verkar som mitt förra inlägg blev blankt. Tomt. Av någon konstig anledning.

Men skit detsamma. Var väl inget å läsa ändå ;)
Ikväll ska vi till mor och far på påskmiddag. Jag och Thommy är förkylda och jävliga. Men det går ändå.
Plockade fram kläder till Freja och Loke och i samma veva tittade jag efter vad jag skulle ha på mig.
Minst en gång i månaden känner jag mig obekväm i precis allt jag sätter på mig. Fan vad jag hatar det. Vill bara sätta mig ner och gråta en skvätt. Men hur skulle det se ut?
Hur ska man komma förbi det och tycka om sig själv och sin kropp?
Det är inte precis att kroppen slimmar till sig över en natt. Och det sker absolut inte om man inte gör något åt det själv.
Jag har ingen som helst motivation att börja träna samtidigt som jag längtar efter att börja träna. Springa framförallt. Saknar det.