Dagarna hinner knappt sluta innan nästa börjar känns det som. Allt går i ett. Skulle behöva ha några fler timmar på varje dygn.

Thommy är inne i en period just nu där han mår väldigt dåligt. Känner sig ensam och väldigt deppad. Han har såklart sina ljusa punkter också. Dessa ger han nog mest till barnen. Vilket jag tycker är bra. För de ger honom minst lika mkt kärlek tillbaka. Deras ögon lyser av lycka när han är med. Det värmer mitt hjärta att se.
Men jag mår dåligt av att se honom må så som han gör.
Han vill inget. Kan inget. Gör inget.
Eller jo det gör han. Men det han gör är nog mest på autopilot. Om man bortser från barnen då.

Jag tror. Eller jag vet. Att Freja känner av det här. Så fort maten står på bordet blir hon orolig i magen och vill inte äta något. Några tuggor får jag alltid i henne och humöret på henne likaså men det är jobbigt och se att det faktiskt smittar av sig.
Hon är ta mig sjutton inte dum den damen och kan läsa av praktiskt taget vem som helst. Jag försöker hålla humöret uppe och hitta på saker. Som för det mesta resulterar i glada miner och tokeri men när det kommer till maten så blir det alltid att jag tänker på Thommy. Antar att jag gör fel. Men man är inte mer än människa.

Jag ser fram emot när detta mående släpper Thommy och vi kan återgå till en glad familj. För detta får mig att vilja sova bort dagarna. Men barnen får upp mig. Och dom får mig på bra humör :)

Sådärja! Nu har jag skrivit av mig lite. Skönt.
Nu ska här mumsas pepparkakor, banan och drickas mjölk.