Att ta sig ut kan ta enormt mycket energi och de första stegen gör att du känner dig döende.

Under tiden man springer håller man på att dö. Lungorna sprängs. Svetten rinner och du flåsar på. Efter ett tag inser du att du kommer framåt. Det är lätt och det går fortare. Du flyger fram och inser att det är ganska kul. Ökar farten lite och det är kul. 

Efter. Du andas massor, svetten sprutar, du är högröd i ansiktet, kläderna klibbar och benen är som spagetti. 

Stretchar lite, dricker fem liter vatten och hjärtat lugnar ner sig. 

Men efter allt detta. Och efter att man duschat, smörjt in sig och sätter på sig rena kläder så känner man sig snygg. Jävligt snygg.

Även om det inte är lång stund så är man fan snygg!!

Håll fast vid den känslan och tanken föralltid!!