I bilen frågade Freja mig om vi också skulle åka till talijand. Hon har en dagiskompis som varit där. 

Mitt lilla hjärtegull. Självklart ska vi åka till Thailand. 

Jag är i en fas i livet där jag håller på å styr upp allt. Ekonomiskt, psykiskt, fysiskt och allt annat egentligen. 

Jag springer minst tre gånger i veckan. Detta är terapi för mig. Jag får vara för mig själv och springa slut på mina krafter. Och oftast så tänker man klarare efter. Iaf jag. 

Psykiskt har jag kommit till en punkt där jag mår bra. Otroligt bra. Allt är fint mellan mig och Thommy. Vi pratar med varandra på ett helt annat stadie än innan. Detta gör så mycket. Nästa steg är att jag ska involvera mina barn mer. Ge dom ännu mer tid än vad de redan får. 

Ekonomiskt har jag tagit första steget upp. Jag har pratat med min bank. Har börjat ett nytt sparande och ska snart vara i fas. Fan så lång tid det kan ta att plocka upp allt skit. Att vara föräldraledig är en gåva. Få vara hemma med sina älskade barn och bara vara. Få tid till det man vill göra. Men rent ekonomiskt, iaf för oss betydde det att vi fick mer än 6000kr mindre i månaden. Det är ett skämt hur dåligt man kan ha det. Nu snart ett år senare är vi i fas. Snart är vi där. 

I sommar är första gången på hundra år som jag ska njuta av min semester. Inte jobba extra utan bara vara med mina älskade små. Åh vad jag längtar. 

Allt annat är egentligen lägenheten. Börja ta tag i det som ska fixas i alla rum. En sak i taget men snart har vi ett helt fint hem. 

Kärlek till er som förtjänar det. ❤️