Att opereras. Har aldrig hänt. Aldrig gjort. Aldrig sett. Eller varit med om. Några i min närhet men aldrig jag.
Och nu är det dags. För min tur. Själva ingreppet är jag inte det minsta rädd för. Gör vad som behöver göras men gröta inte runt för mycket. Men det är narkosen. Jag ska sövas. Det är detta som gör mig rädd. Vad kommer jag känna. Hur länge kommer jag vara borta. Hur kommer jag må?
Samtidigt som jag vet att det inte är någon fara nuförtiden. Bra grejer helt enkelt. Beprövade saker. Men nä.
Det är väl mitt kontrollbehov som sticker in. Fy sjutton. Har ingen lust alls.
Men det är väl bara å bita ihop. Blöh!