Dessa förbaskade sjukdomar. Jag är förbannat jävla skit less på dom. Nu är Loke snorig igen och Freja hostig. Igår hade hon även lite feber. Fy fan.
Man känner sig dum och skyldig när man ringer jobbet och säger att man inte kan komma. Fast samtidigt är det inget man kan göra något åt.

Jag vet att vissa har svårt att förstå varför jag väljer att vara hemma när Thommy ändå går hemma hela dagarna. Nu tänker jag minsann skriva om detta en gång för alla sen får det vara bra!
Thommy har jobbigt psykiskt. Ångest och depression som avlöser varandra kan man väl säga. Detta började när Freja föddes. Han kämpade på så gott han kunde fast han praktiskt taget kräktes dagligen pga ångest. En kväll åkte han till psykakuten för han kände att det inte funkade längre.
Han fick några tabletter så var det bra med det. Sjukt.
Jag var arg mest hela tiden. Jag fattade inte. Jag gjorde egentligen bara saken värre.
Jag tog Freja hela tiden. Jag hade kontroll över det iaf.
Till slut blev Thommy utförsäkrad och det var väl då det mest drog igång. Han fick hjälp ifrån försäkringskassan och fick bättre medicin. Även gå på samtal, dock enbart till en sköterska som frågade hur han mådde. Inte jätte bra.

I början mindes jag bara allt negativt. Han sov och kräktes. Jag hade Freja.
Men när jag väl tänker tillbaka så var det han som gjorde mest med Freja. Han lärde henne att krypa, gå, räkna och allt sånt. Jag var bara med Freja.
Men när man är mitt i det är det svårt att se.

Efter ca tre år med ångest och dåligt mående fick han äntligen börja gå till en psykolog och få bättre medicin.
I denna veva insåg vi att vi väntade barn. Detta var inte planerat men oj vilken lycka. Lilla underbara goa loke tok.

I dagens läge har Thommy slutat med en medicin och vill sluta med den andra också och enbart gå på samtal. Men när han slutar med medicinen så får han utsättningsymtom. Det blixtrar framför ögonen, domningar i fingrar, konstiga drömmar, natt svettningar och mycket annat. Han mår sämre än innan men jag vet ändå att han är på bättringsvägen. Min fina man.

Nu till grejen. Jag vill vara hemma när båda barnen är sjuka eller ledig är för jag vill ha kontroll. Jag vill veta att det går bra. Bara ett barn hemma vet jag att han fixar. Det gör han absolut med två men jag måste ha kontrollen.
Jag vill ha kontroll över mycket. Jag vill gärna veta vad som händer innan det gör det samtidigt som jag utan problem kan vara impulsiv.
Jag vill gärna planera, skriva schema och som sagt ha kontroll. Detta är något som vuxit fram genom att jag har behövt ha kontroll och planerat för att få dagen att gå ihop tidigare.
Det kanske även har varit ett sätt att gömma mitt egna dåliga mående.
Idag mår jag bra. Ända in i själen samtidigt som vi får kämpa. Men vi kämpar för att allt ska bli bra.

Så ni som undrar, reagerar och tycker att vi har och gör på ett konstigt sätt. Prata med mig istället för att prata om det bakom min rygg.
Ingen är perfekt. Speciellt inte jag. Men jag älskar mitt liv och de som finns i det.

Kontrollen är något jag jobbar med att kunna släppa. Men än är vi inte där. En sak i taget mina vänner!