Visst är det skillnad på vänner och bekanta. Även mellan kompisar och vänner. Iaf enligt mig.
Ibland känner man sig ensam. Tror alla känner så ibland. Ikväll har jag haft en sån kväll.
Thommy är ute och roar sig och här sitter jag. Hemma med våra underbara barn.
Men ibland kan det vara kul med lite sällskap. Bara för att man får barn försvinner man inte. De man har runt omkring sig däremot.

Jag minns när vi väntade Freja. Innan var det vi som hade festerna. Såg till att folk hakade på om vi skulle ut. Vissa ringde framåt helgen. Men det var inget man tänkte på då.
När man slutade dricka så slutade man ha fester och folket försvann.
De som stannade kvar gick att räkna på en hand. Och dessa är enligt mig riktiga vänner.

Kompisar är de man träffar ibland. Tar en fika. Umgås. Har trevligt. Men dessa är inte de första du ringer eller delar dina djupaste tankar med. Men dom betyder ändå nånting. Jag har kul med dessa människor och de har en plats i mitt hjärta. Men inte lika stor plats som mina vänner.

Att sätta etikett på dom runtomkring sig kan vara dumt samtidigt som du själv vet vart du har dom och vad du känner för dom. Att rensa bort dålig energi är det viktigaste. Det är något jag har lärt mig. Lägg inte tid på dom som inte bryr sig om dig på det sättet som di bryr dig om dom. Om du inte känner att det är värt det.

Bekanta är dessa du hejar på säger några ord, pratar om att ni ska ta den där fikan som aldrig blir av.

Ta hand om dom du har. Visa att du bryr dig och ägna en extra minut åt personerna. Det lönar sig.

Vet inte riktigt vad jah fick ut av detta men det känns bättre att få svammla av sig ibland :)